I skrivande stuund tar jag just en paus från studerandet. Det gör jag med en kopp varm choklad, oj vad god den är!
Jag vill även passa på att berätta för mina vänner där hemma hur mycket jag saknar dom. Ni är ca 8 stycken som jag bara vill krama ihjäl.
Jag måste låta er ta del av en sak som jag har upptäckt nu när jag inte längre är boende hemma i Sverige. Under tiden som jag har varit här så har jag verkligen fått svar på vilka människor i min krets som verkligen är där för att stanna. Det finns de människor som kommer och går lite som de vill. Det var lite ledsamt i början, men det berör mig inte så mycket längre. Sen finns de människorna som inte finns så mycket när jag är borta, men när jag väl är hemma så visar det sin otroliga vänskap. Sedan finns de dom som hör av sig även när jag är här. De båda sista typerna av människor är dem som jag väljer att lägga min energi på när jag är hemma. Det gör mig inte så mycket att vi inte hörs så mycket när vi inte är på samma sida av havet. Självklart är det alltid fantastiskt att få höra ens vänners röst och få en uppdatering om livet, men det är liksom okej om vi inte hörs så mycket.
Det är dom som alltid finns, vad som än händer, här eller hemma.

Det negativa med att bo här är att inte ha er runtomkring, kunna kramas och tjöta om livet. Men det positiva är att när jag väl får träffa er så uppskattar jag er så mycket mer. Ni är fantastiska!
Jag känner inte att jag behöver nämna några namn på vilka fantastiska människor det är jag pratar om, men jag är bombis på att ni vet vilka ni är. För mig är det iallafall självklart.

All kärlek till mina fantastiskt härliga vänner, ni är tamigfan riktigt bra!