jag vet att mina uppdateringar just nu är få och fruktansvärt tråkiga, men mitt liv är inte så mycket mer intressant just nu, haha.

 

dagen har bestått utav att fixa lite med räsern (camis, miltonovich och min bil), och träning.
träningarna för mig går faktiskt sjukt bra, men som sagt, coachen är cp (jag säger inte det för att jag inte får speltid, hon är faktiskt dum i huvudet). missförstå mig inte, alla spelare i laget är fruktansvärt duktiga och talangfulla! dock känner jag att jag först och främst är en av de spelare som skall bli uttagen till alla matcher, och jag känner definitivt att jag ska få iallafall 20 min per match, men jag har hittills inte fått en enda minut(!!)!
coachen är själv med och tränar med oss, så hon kan inte se alla spelare, hon har sina favoriter (jag förstår väl att alla tränare har sina favoriter, men hon avslöjar detta inför alla på ett  fruktansvärt sätt). Vissa spelare kommer inte på en endaste träning, men hon spelar dom ändå, vissa spelare går runt på träningar och gör ingenting för att dom vet att dom kommer få speltid ändå, hon skiter i det och skäller på oss som faktiskt jobber skiten av oss på träningar om vi gör något fel, hon är så jävla dubbelmoralisk så jag mår illa (säger till oss att vi inte skall göra vissa saker, och sedan lik förbannat gör hon precis det själv), hon bjuder hem vissa spelare (hennes favoriter) på hennes hemmafest (ja, coachen har fester) men bjuder inte resten av laget, hon skäller som fan ifall man gör ett misstag på planen, men om hon själv gör samma misstag så skrattar hon bara, hon gör narr av vissa spelare (tex med mig, varje gång jag frågar något så frågar hon tillbaka "was that english?")............. listan kan bli så jävla lång så det är inte sant.

så, nu fick jag äntligen skriva av mig lite om den här äckliga människa som jag ogillar så otroligt jävla mycket. jag har haft så många tankar om att åka hem, men jag vill inte ge upp, jag vill ta mig igenom denna börda för jag tror och hoppas att det kommer stärka mitt psyke. jag har varit så nära på att ge upp, men icke!
det är nu tre matcher kvar av regular season, och jag hoppas innerligt att jag blir uttagen och får en liten ynka minut så jag kan visa henne att hon har gjort ett stort jävla misstag och inte spelat mig.
jag vill tacka familj och vänner som har brytt sig och stöttat mig igenom denna sommar, ni vet vilka ni är som har brytt sig och jag verkligen uppskattar er omtanke.
rörigt inlägg, men jag kände bara för att skriva av mig, jag tror det behövdes

 

over en out, peace!